Kategoriarkiv: Ludde

PAPPA 70 ÅR

Jag är försenad med detta grattis, jag vet. Men det är inte alltid så lätt när man ärvt hans deppsida i sig själv.

Hur som:

GRATTIS i efterskott på din 70-årsdag kära pappa! (3 jan.)
Ingen hade blivit lyckligare än jag om jag fått uppleva versionen av dig i dag.

PS. Läste en rolig text idag då jag googlade smaklökar (skulle varit intressant att ha denna diskussion med dig. 😉 ) idag.
Och texten och bilden får tala för sig, som jag tror du velat. (Det var du som lärde mig. Eller snarare frågade om jag kunde. Minns det som igår. 😉 😀 )
 Miss you so fucking much!   Älskar dig för evigt.  
Hälsa alla där uppe från mig!

Älskar för övrigt denna bildserie! Ser ut som en liten diva i en skön jävla keps liksom, haha!

PLU!

Jag tänker mycket

Som jag gissar att pappa också gjorde.
Jo, detta blir ett pappa-avsnitt.

Och jag tänker, att när jag tänker på pappa, så tänker jag ofta att han var arg eller ‘i affekt’ typ.
Alltid.
Jag kan inte minnas en enda gång (jo, EN, som jag kom på just nu, återkommer till den, smultronstället…)
han bara varit glad och/eller lycklig tillsammans med mig liksom.
Hur hemskt är inte det egentligen?

Min pappa levde för att göra allt för mig.
Sa jag att jag ville ha eller önskade mig en sak så såg han till att fixa det.
Hur det gjordes vill jag nog inte veta… Men han fixade det, alltid. På ett eller annat sätt.
Så ja, jag fick min ‘orm’ (måste googla här och länka till kidsen. 😉 ), min trollerilåda, min miniräknare MED REMSA (!! DRÖMMEN!) och min ‘Barbie-garderob’ (inget Barbie-original, men en helt underbar pinal med samma syfte)
Jag fick även min polaroidkamera, såklart.
Och säkert fler saker som jag glömt.
Jag fick allt jag önskade om jag tänker efter.
Alltid.

Och jo, jag blev skitglad varje gång, för jag visste att han gav mig det av den anledningen att jag såå gärna ville ha det.
Han gjorde det av kärlek.
Och jag kände inget annat än det.

Men att jag bara minns honom som att han var arg eller irriterad eller lite (eller mycket) berusad, det stör mig!!
Och något som också stör mig, är att han inte hälsar på mig i drömmarnas värld. Typ ALDRIG. Det har bara hänt EN gång, och då såg jag inte ens hans ansikte…

För det gör nämligen min moster exv. OFTA, TACK för det tjat-moster, jag älskar dig och saknar dig galet mycket! ♥

A ja, lite innersta tankar som var tvungna att komma ut bara.

PLU

lillao-3

ludde10

 

 

Taggad , , , , , , ,

34 år sedan du valde den andra sidan

Pappa.
Jag ska försöka att inte svära.
(Fast jag tror att du hade gjort det själv…)
Men jag är så jävla arg på dig.
34 fucking years utan dig, VARFÖR?!
The neverending un-answered question…
Fuck you!
(Jo, jag av flera är berättigade att säga så, faktiskt.)

Saknar dig som en en grön gnu och rosa elefant mest hela tiden.
Men jag är ju inte långsint, så puss och kärlek till dig och de alla på molnen!
Älskar och saknar dig & de andra.
SJUKT mycket!

Och idag var det 34 år sedan du valde den andra sidan. Ditt val.
Vår förlust.

170129

 

Taggad , , , , , ,

Jag LEVER pappa!

Ja men sånt kommer över mig ibland.
Såklart. (Ni som vet, vet.)

ludde8

ludde10

Och jag kände bara ett sånt fuck-finger till honom nyss.
Fuck you pappa för att du lämnade mig!
Men JAG lever än!
Det du!
Det har fan inte varit helt lätt heller kan jag säga.

ludde18

Jag minns när jag för några år sedan räknade ut hur gammal jag var exakt i samma tid som du inte levde mer.
Det var en otroligt jobbigt stund.
Men jag lever än. Lite för din skull kan jag känna ibland när det blir mörkt.
Jo, det kan låta flummigt, men så är det.
Och jag är glad för det.
Och när jag känner hur mycket du missat känner jag:
PISS OFF!
Blir så jävla arg. Fortfarande.

 

I guess it goes on and on, och ändrar skepnad hela tiden.
För det är ju så.
En annan kväll kan jag lika gärna gråta som fan för att du inte är här och att vi inte fick känna varandra mer än 11 år.
ELVA pappa, 11?
For real?
Men så kloknar jag till, kommer till sans. Och vet ju att du inte var frisk.

ludde21

Men du, hur arg jag än blir emellanåt, så älskar jag dig sjukt mycket.
Saknar dig.
Undrar så mycket hur du hade varit idag som person.
Tror du hade varit så annorlunda mot din bror/min farbror. Som jag älskar! Men jag tror (och vet) att ni är så olika…

ludde22

A ja, vi ses när vi ses.

Hälsa de där uppe!
Säg hej från mig är du snäll.
Mormor, morfar, din mamma och pappa (min farmor o Ding-Dong), min älskade tjatmoster Helena, och ja… det finns många fler… Hälsa dem alla med en skål!
Skål för livet!
Och i det nästa så ses vi äntligen igen. ♥

/O.

Taggad , , , , , ,

Litet O

Tänk så glad, fnittrig och lycklig jag ser ut. ♥

Jag & farmor. Borde vara 1978-79 ungefär.
Minns den där täckjackan. Den var i tre olika gröna nyanser. Den skulle jag vilja ha idag. 🙂

jag o farmor - ca 1979-2

jag o farmor - ca 1979-1

Sen var jag i någon lekpark med pappa.

Jag ca 1979-3

Jag ca 1979-4

Jag ca 1979-6

Jag ca 1979-5

Jag ca 1979-1

Jag ca 1979-2

Jag ca 1979-7

 

 

 

 

 

Nya bilder kommer ikväll!

Ja men det var väl på tiden, eller vad säger ni? 😉

När jag och mamma tittade på gamla foton förra veckan så hittade jag även negativ som jag letat efter länge.
Och idag hittade jag även negativ som jag aldrig sett förut! Så spännande.
Den spännande historien får dock en fortsättning, för jag upptäckte att det är ett så udda format att det är omöjligt för min negativscanner att ta. 😦
Så nu får jag den roliga uppgiften att kolla efter en fotobutik istället. 🙂

Men just i detta nu sitter jag och scannar andra negativ som jag inte heller känner igen, så det kommer upp lite nya bilder snart.

På återhörande ikväll då. 🙂

/O.

 

 

Taggad , , , ,

Katten Seidi

Den som jag alltid trott var farmor & farfars.
Den var tydligen en present från en tjej pappa träffade.
Älskar den här sidan och när folk från förr i pappas liv hittar hit och berättar historier för mig. ♥

TACK igen L!

Citerar L:

När Ludde fyllde 20 eller 21 uppvaktade jag honom med en svart kattunge. Det var inte särskilt välbetänkt av mig att komma med ett djur utan att fråga först. Jag tror inte att Luddes föräldrar tyckte att det var en särskilt bra idé, men katten fick stanna hos dem.”

Det tragikomiska i detta är att jag minns katten mycket väl. Det var ingen mysig eller gosig katt, och enligt mamma blev den så himla sotis när jag kommit till världen att de till slut fick avliva den. 😦

Förlåt Seidi (som katten hette) om det nu var så.
Fin var du iaf!

seidi-1

seidi-2

seidi-3

seidi-4

seidi-5

Taggad , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: