RÖSTER OM PAPPA

Gamla tjejkompisen/flirten minns:

Jag blev mycket förtjust i din pappa. Han var fem år äldre och mycket spännande i mina ögon – fotograf, konstnär, lite vild – men underbart, underbart snäll. 

När Ludde fyllde 20 eller 21 uppvaktade jag honom med en svart kattunge. Det var inte särskilt välbetänkt av mig att komma med ett djur utan att fråga först. Jag tror inte att Luddes föräldrar tyckte att det var en särskilt bra idé, men katten fick stanna hos dem.

Ludde betydde en hel del för mig som själv växte upp i en skyddad och välordnad värld. Han lärde mig att livet inte går på räls för alla. Han lärde mig att man måste våga göra saker även om det inte alltid slutar som man tänkt sig. Han lärde mig mycket om musik. Vi hade roligt tillsammans!

Jag hälsade faktiskt på där en dag och där fanns din mamma och så du som bara var liten baby. Jag minns inte mer än att vi hade en mysig dag ute i trädgården och att du skulle få namnet Ofelia. Det namnet hade jag aldrig hört att ett svenskt barn hade.

Jag minns när jag såg dödsannonsen i DN när Ludde hade gått bort. Det var då minst tio år efter att jag träffat honom senast, men jag blev ledsen i alla fall. Det finns en gammal sliten klyscha som lyder ”han var för god för den här världen”. På något sätt passar det in på din pappa.

Gamla vännen Lars Nyberg minns:

Ludde var känd för sitt band Lunatics där han spelade bas på 60-talet. Han var redan då känd för sin konstnärliga ådra, bland annat gick han då klädd i ett huckle av typ snusnäsduk på huvudet, ett sådant som äldre kärringar hade när dom städade, ser man ofta i äldre svenska filmer. 

Ludde blev intervjuad  i Solnas lokaltidning under rubriken Solnas sista flanör.

Jag kommer så väl ihåg en dag runt 67-68, jag hörde ett underligt ljud från deras bostad, varför jag ringde på. Då var det Ludde som tagit fram en bastuba , som han övade på. Då jag frågade vad som var på gång, fick jag svaret att nu är det snart tid för studenten, så han siktade på att spela på någons studentfest. Till saken hör att bastuban tillhörde Solna musikskola, han hade lånat den av dem, men glömt att lämna tillbaka den 🙂

Ludde var en vilsen själ, men han hade vad jag tycker nära till ett skratt som jag fortfarande kan höra.

Min yngsta älskade kusin:

Jag hade så jävla gärna velat träffa Ludde!

♥   ♥   ♥

2011-12-02_163

Annons
%d bloggare gillar detta: