Hade mycket konstiga och roliga idéer om det mesta.
En av dem var att han fick för sig att han ville stava sitt efternamn norskt…?
Hahaha, beats me.
Men det är så han bara.
I hela mitt liv har jag hetat något helt annat än honom i efternamn, och det gillade han verkligen INTE. 😉
Då det var min mors namn, som hon behållit efter min brors pappa som hon var gift med innan pappa.
(Nej, min mamma & pappa var aldrig gifta.)
Han beställde till och med etiketter med mitt namn på (i hans tycke): O. LUNDSTRØM.
Som vi hemma klippte om och gjorde till ‘O’ L. Kort och gott. Praktiskt då mitt efternamn iaf börjar på samma bokstav.
Jag kände aldrig när jag var liten att jag ville heta Lundström.
Fast jag idag känner mig som en typisk Lundstömmare så är jag nöjd med mitt namn även idag.
Fel.
I LOVE IT!
Finns bara en av mig i detta land iaf. 😉
Här är en av pappas fotostämplar:
Ludde & Lilla O. 